camillabjork.blogg.se

 

Hon hade vänner och familj i vilka hon fann sin trygghet,
sig själv!
Hon var aldrig ensam,
det fanns alltid någon.

Hon var glad,
sprallig,
nyfiken och omtänksam,
uppmärksam på andras behov!

 

Hon var älskad,
för just den hon var........

 

Livet var fint!

 

Tills "han" kom i hennes liv, i vårt liv!
HAN ville vara hennes trygghet.

För att bli det så var han tvungen att ta den trygghet hon redan hade och göra henne otrygg.....

Hur kan man skilja någon ifrån dem hon älskar och kalla det kärlek?

Hur kan man vilja ta kontroll över en annan människa, förändra henne och ändå stå fast vid att man älskar henne som hon är,
och var?

Mest förbryllande är dock när människor missar att beteendet hos en människa som honom saknar känslomässiga färdigheter,
skiljer sig från ett friskt och kärleksfullt tankesätt och det skadar andra människor!

Vad tror de har förändrat hennes sätt att vara?
Varför tror de att hon har förändrats?
Hon var underbar just som hon var!
Har någon frågat henne......?

Man vill helt enkelt inte tro att någon vill göra en annan människa så illa,
man vill inte förstå att någon är kapabel att göra det,
utan skam!

När man väl börjar se,
då är det för sent,
då har han halat in sitt byte.

Nu kan man kan bara sitta snällt och hoppas att hon har styrkan och modet att själv vakna och börja ifrågasätta hur det är möjligt att vara så olycklig, ensam och rädd när man har ett sådant fint liv,
tryggt....

Jag tänker på henne,
saknar hur hon var.
Jag sörjer henne!

Jag undrar om hon har glömt den där tryggheten som hon aldrig behövde vara rädd att förlora,
som klarade olikheter och motsägelser.
Den ÄKTA känslan......

 

Man kan inte gå annat än vilse när ens "guide"  går på instinkt och man själv kommer från och med känsla.
Han trivs,
då det är hans sanna natur,
men hon,
hon dör inombords......